åter till första sidan
	06.50 kom samtal från RLC, polisens regionala ledningscentral, om ett rådjur som påkörts och djuret har avvikit från olycksplatsen. Snabbt morgonfika och sedan plocka fram personlig utrustning, välja vapen och ammo och göra hundarna klara. Rastning av hundarna kunde göras på väg ut till olycksplatsen då ingen väntade på mej.
	Olycksplatsen  är ett typisk ställe där rådjur kan korsa en väg. Öppna fält som slutar i en skogskant med tätt sly, och en lång raksträcka leder fram mot skogskanten. Ett kid har rusat rätt ut från slyet och upp på vägen. Bilens hastighet har uppgivits till omkring 70 km/t och när djuret kommer ut på vägen är sammanstötningen oundviklig.
	Föraren hade tydligt markerat olycksplatsen och på vägen fanns väl synliga märken av blod och vom-innehåll.  Detta tillsammans markerade var på vägen olyckan skett och gjorde det lätt att hitta startpunkt för eftersöket.
	Märken och fläckar på vägbanan kan ofta ge en bra information om vilka skador djuret kan ha drabbats av, och ge en bra uppfattning om hur eftersöksarbetet ska läggas upp. Här fanns gott om spår från olyckan som tydligt visade vad som hänt med djuret och tallt tydde på att djuret fått allvarliga skador. Eftersök av påkört mindre vilt som i detta fall inte så svåra då djuren vanligen får kraftiga skador eller avlider mer eller mindre direkt vid olyckan. De hittas därför i regel inte så långt bort från olycksplatsen.
	Tack vare alla tydliga spår och tecken på olycksplatsen blev eftersöksarbetet relativt enkelt. Spårning med eftersökshund löste arbetet och djuret hittades ganska snart avlidet, liggande en kort bit från vägen.
	Djuret hade inte behövt lida denna gången eftersom skadorna var omfattande och förmodligen närmast direkt dödande. Även om skadorna på bilens front inte var allt för stora blev sammanstötningen ändå förödande för djuret.
	åter överst på sidan